Från ett samtal på fredagen från boendet ,så får jag ett samtal på lördag tidig morgon ett samtal där det en sköterska i andra änden som säger,din mammas andning blir bara svagare och svagare,jaha,vill du säga henne nått,det klart jag vill,och jag säger ju att mamma jag älskar dig och kommer alltid och göra det ,fyra på morgonen ,små borta har inte hunnit vakna,och då blev det fart här,men 6 minuter efter då somnade hon in.så bättre kan det inte bli.men det var turbulent i min hjärna,är ju enda barnet oxå så jag har ofta tänk:att sen när mamma inte finns mer då är jag ensam. det känns tomt,men jag är glad att mamma slapp lida!

så idag tisdag har vi varit på begravnings byrån,det jobbigt men måste göras.

Hur det än är så måste hundarna ut,så vi åkte till isvägen,det var rätt knagligt där ,inte konstigt när solen steker och mot kvällen fryser det,men det mådde inte min kropp bra av .  

Men glada är hundarna :och det huvudsaken.

Tänk att man ska behöva tänka tanken:ta inte folk för givna ,gör det du vill,det du mår bra av .men inte då:det ska alltid hinna hända något ;som får en och tänka till ,det för jäkligt faktiskt.   var rädd omer där ute <3